"Den här boken frilägger konfliktlinjerna i några av samtidens uppmärksammade kulturstrider, förknippade med namn som Zlatan Ibrahimović, Makode Linde, Sverigedemokraterna, Anna Odell, Ship to Gaza, Lars Vilks, Pirate Bay, Spotify, Metoo, Svenska Akademien, Greta Thunberg.
Den spårar statskonstens rötter tillbaka till antikens Rom, bildstridernas Bysans och de kungliga kulturrevolutioner som genomfördes av Gustav Vasa och Gustav III.
Den skildrar hur dess regimer avlöser varandra under det senaste dryga seklet. Kulturen mobiliseras till försvar för nationen och den bestående ordningen, och används som sköld och vapen av mer eller mindre revolutionära identitetspolitiker. Den motiverar fördelningspolitiska och näringspolitiska initiativ, och utgör slagfält för konkurrerande tolkningar av minne och kulturarv.
Kulturstrider & statskonst hävdar att kulturpolitik som vardagligt förvaltningsarbete i demokratins tjänst bör bedrivas i ljuset av dess potential som politisk-estetisk samhällskraft. Boken argumenterar för att nutidens kulturpolitiska utmaningar kräver historiska perspektiv. Den ställer frågan om kulturpolitikens uppgift, som samtidigt är dess dilemma, att kombinera kvalitetssträvan och majoritetsprincip, rentav kan utgöra en modell för demokratin?"
Som författare och skribent har jag utgivit antologier om postmodernism, svenskhet och Göteborgskravallerna, jag har skrivit om fotboll, Mellanösternkonflikten och samtidskonsthallar, publicerat essäböcker och rapporter, reportage och barnboken ”Rädda pappan”.
Texter i urval av Mikael LöfgrenTomas Forsers publicistik, men också hans gärning som lärare och teaterman, präglas av ansvar i ordets dubbla betydelse av att gå i svaromål : att ta ansvar för sina ord och handlingar, och att besvara den som frågar eller ifrågasätter.
I samband med att det blev känt att Nya Tider skulle medverka vid Bok- och biblioteksmässan 2016, därefter nekades medverkan och sedan ändå tilläts medverka, har debatten rasat om yttrandefrihet och politisk extremism. Diskussionen har förts både i traditionella och sociala medier, och kommit att omfatta demokratins grundvillkor.I enlighet med sin ambition att verka för en kritisk offentlighet har Nätverkstan dokumenterat debatten om Bokmässan och Nya Tider i boken Ska man tala med nazister? Redaktör: Mikael Löfgren
Veganaktivister, rojalister, kanonförespråkare och litterära intelligensaristokrater, socialdemokratiska mötesproffs, estetiska nazister och marxistiska humanister, tyska bokförläggare och engelska facktanter, knäppskallar och stenkastare från Seattle, Göteborg och Västbanken - alla diagnostiseras i denna bok som uttryck för samtiden, den undflyende. Moderniteten, erfarenheten av att allt som är fast förflyktigas, står i fokus i dessa texter från ett millennieskifte som kanske var en strömkantring:
"Ännu ett ögonblick kan vi vända bort blicken när vi påminns om den nuvarande världsordningens katastrofala konsekvenser för människor och miljö. Det är inte alls givet att gamla och nya sociala rörelser kommer att kunna samverka och bidra till varandras utveckling. Det är inte alls säkert att lokala och globala skeenden kan bringas att belysa och berika varandra. Ner i avgrunden mellan Nord och Syd kan vi alla till slut störta. Ur dess djup kan komma både krig och fascism.
Det finns skèl fÜr pessimism. Men..."
Om detta "Men..." handlar Sorgens globala diktatur.
Texter i urval av Mikael LöfgrenTomas Forsers publicistik, men också hans gärning som lärare och teaterman, präglas av ansvar i ordets dubbla betydelse av att gå i svaromål : att ta ansvar för sina ord och handlingar, och att besvara den som frågar eller ifrågasätter.
I samband med att det blev känt att Nya Tider skulle medverka vid Bok- och biblioteksmässan 2016, därefter nekades medverkan och sedan ändå tilläts medverka, har debatten rasat om yttrandefrihet och politisk extremism. Diskussionen har förts både i traditionella och sociala medier, och kommit att omfatta demokratins grundvillkor.I enlighet med sin ambition att verka för en kritisk offentlighet har Nätverkstan dokumenterat debatten om Bokmässan och Nya Tider i boken Ska man tala med nazister? Redaktör: Mikael Löfgren
Veganaktivister, rojalister, kanonförespråkare och litterära intelligensaristokrater, socialdemokratiska mötesproffs, estetiska nazister och marxistiska humanister, tyska bokförläggare och engelska facktanter, knäppskallar och stenkastare från Seattle, Göteborg och Västbanken - alla diagnostiseras i denna bok som uttryck för samtiden, den undflyende. Moderniteten, erfarenheten av att allt som är fast förflyktigas, står i fokus i dessa texter från ett millennieskifte som kanske var en strömkantring:
"Ännu ett ögonblick kan vi vända bort blicken när vi påminns om den nuvarande världsordningens katastrofala konsekvenser för människor och miljö. Det är inte alls givet att gamla och nya sociala rörelser kommer att kunna samverka och bidra till varandras utveckling. Det är inte alls säkert att lokala och globala skeenden kan bringas att belysa och berika varandra. Ner i avgrunden mellan Nord och Syd kan vi alla till slut störta. Ur dess djup kan komma både krig och fascism.
Det finns skèl fÜr pessimism. Men..."
Om detta "Men..." handlar Sorgens globala diktatur.
"Den här boken frilägger konfliktlinjerna i några av samtidens uppmärksammade kulturstrider, förknippade med namn som Zlatan Ibrahimović, Makode Linde, Sverigedemokraterna, Anna Odell, Ship to Gaza, Lars Vilks, Pirate Bay, Spotify, Metoo, Svenska Akademien, Greta Thunberg.
Den spårar statskonstens rötter tillbaka till antikens Rom, bildstridernas Bysans och de kungliga kulturrevolutioner som genomfördes av Gustav Vasa och Gustav III.
Den skildrar hur dess regimer avlöser varandra under det senaste dryga seklet. Kulturen mobiliseras till försvar för nationen och den bestående ordningen, och används som sköld och vapen av mer eller mindre revolutionära identitetspolitiker. Den motiverar fördelningspolitiska och näringspolitiska initiativ, och utgör slagfält för konkurrerande tolkningar av minne och kulturarv.
Kulturstrider & statskonst hävdar att kulturpolitik som vardagligt förvaltningsarbete i demokratins tjänst bör bedrivas i ljuset av dess potential som politisk-estetisk samhällskraft. Boken argumenterar för att nutidens kulturpolitiska utmaningar kräver historiska perspektiv. Den ställer frågan om kulturpolitikens uppgift, som samtidigt är dess dilemma, att kombinera kvalitetssträvan och majoritetsprincip, rentav kan utgöra en modell för demokratin?"
Som författare och skribent har jag utgivit antologier om postmodernism, svenskhet och Göteborgskravallerna, jag har skrivit om fotboll, Mellanösternkonflikten och samtidskonsthallar, publicerat essäböcker och rapporter, reportage och barnboken ”Rädda pappan”.
1999 publicerade jag ”Jobb”, ett kulturkritiskt essäreportage om arbete. I ”Inga undantag” (2015) skisserades ett alternativt sätt att förstå det värdeskapande som äger rum i små och medelstora organisationer för samtidskonst. 2018 samlade jag debatten kring Bokmässan och Nya Tider i ”Ska man tala med nazister?”.